Söndag och jösses vad det regnar! Vi äter japansk frukost vilket innebär samma sak som middag, dvs ris och fisk i olika former. En prövning för en fil-och flingätare som jag, men det får gå. Lite kul är det! Vi går en promenad bort till templet och Torin och hjortarna står och trycker under träden för att skydda sig mot regnet. Miyajima är verkligen värt ett besök, vackert och långt ifrån Tokyo som John mycket passande beskriver som en korsning mellan Blade Runner och Disneyland.
Vi tar oss in till Hiroshima, låser in våra väskor på centralen och tar spårvagen till A-bomb Dome. Går ner genom parken till muséet. Precis bredvid parken ligger en baseball-stadion där det är match och tjo och tjim, vilket gör att staden känns levande trots sin fasansfulla historia! Hiroshima ser ut som man kan tänka sig att en stad gör som byggts upp helt under de senaste 60 åren. Vackert är inte ordet direkt. Muséet är intressant och det är svårt att förstå att hela de centrala delarna av staden utplånades 6 augusti 1945 och att det dog över 100000 personer. Mest gripande är klädesplagg, leksaker och Sadakos papperstranor om ni minns den sanna historien. Och berättelserna om hur de som inte dog ögonblickligen var så otroligt törstiga att de drack det giftiga svarta regnet som föll från himlen.
Jag tog i lite i tid när jag bokade biljetterna så vi hinner med en promenad i regnet upp till slottet och fikar länge på stationen. Det hade räckt med en halv dag för att hinna se muséet, parken och staden tycker jag.
